Pressad citron

Plastcitronen. Citronen på plast, ni vet. Var hittar man den, i exakt vilken hylla, och hur i helvete tänker de som bestämmer sånt?
Det här är min eviga fällning. Gångerna jag stegat rakt in i en matbutik och hittat föremålet för min längtan utan förhöjt blodtryck är obefintliga. Mat! Citron! Färdigpressad? Njae, tyvärr, bara för de med lokalsinne. Det känns alltid så självklart för de som bor där (jobbar heter det kanske), vilket också är märkligt. Jag har hittat skiten både bakom butikens eget läsksortiment och jämsides med buljongen. Hur är sinnet hos en butiksinredare utformat, och varför följer det inte nån slags mall alls? Är det kanske det som är mitt kall i livet?

Snacka om att butiksbiträde är ett yrke man inte direkt sätter upp på femitopplistan i skolan när man fortfarande är både tillräckligt naiv och ännu inte har fattat att alla kan inte bli rockstjärnor eller fotomodeller eller grisbönder. Men nu längtar jag efter det. Tänk att få sitta bakom en kassapparat och tänka på Jude Law, eller lassa fram varor i kyldiskarna och låtsas att man tar Åreskutan med vinden flapprandes i kinderna och halsduken blöt av utandning runt halsen. Vid varje sväng känner en livet bita och dra i magen, i varenda framåtlutning skriker armar ben bröst Kom igen då liv, ta mig i mitt bästa om du vågar.
Ja tänk.

Jag blir aldrig som de från stan.

<3 Vinter.