Malin gick till skolan igår och kom inte hem förrän kl 8 i morse med handväskan full av vegansk moussaka. Detta tack vare ett ödesdigert Lidlbesök och en Hare Krishnamunk. Det är så jag gillar livet bäst. Oväntat och lite lite galet. Eller ja ganska ordentligt galet då.
Mer galet bra är det att jag får bo kvar i lägenheten! Åtminstone till januari, han ska mörka och inte "lyckas" sälja den förrän då har han lovat. Bra pojk det där. Dom där homosarna är inte så dumma ändå.
Mars var även annars den mest påfrestande månaden på länge. Macbooken pajade och med den försvann allt jag skrivit och antecknat de senaste 6 åren, inklusive romanen, förutom det jag skickat till min handledare i januari. Sen höll min älskade syster på att dö av en allergichock och undertecknads tillstånd blev inte bättre av en släng av olycklig kärlek. Och så var ju fuck-off-fingret inte alls det bara lite spexigt stukat utan brutet på två ställen och ur led, vilket gjort att jag varken kunnat jobba eller skriva.
Men nu är jag på g igen. Allt ordnar sig och det är sol och jag har en ny dator jag kan skriva på, snygg som en sommardag, och är det inte egentligen rätt skönt att vara sjukskriven? Särskilt när man inte mår dåligt? Jag väljer att tro det. Man kan till exempel sitta på fik och internetta hela dagarna om man vill. Eller på väg hem från skolan en torsdag bli kidnappad av först en John och sen en Hare Krishnamunk utan att det gör nåt eftersom man faktiskt inte har några tider att passa ändå.
Sweet as. Livet. Im loving it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)