Stockholm igen. Stockholm älskar mig, jag hatar stan. Jag känner mig stressad, ovälkommen, fel, oduglig, utanför, ensam, etc. Men älskar mina vänner här. Verkligen. Jag vet att ni tycker om mig mer än jag kan ta in eller lita på men jag kommer att göra det, bara ni inte ger upp. Lovar.
Pip sa min telefon. "Jag är på dejt" meddelade upphovsmannen till mmset, sittandes mittemot en av mina bästa vänner på vad som ser ut som en bänk. I Malmö upphör inte uteserveringssäsongen med plustempen nämligen. Nej där kämpar man på med elvärme och brasor året runt. Varför anpassa sig när man kan anpassa?
Men det väckte känslan av/längtan till Malme. Mitt finaste, som spottar tillbaks mig så fort det får chansen. Obesvarad kärlek när man vill inbilla sig att den är sådär bittersöt men egentligen bara kall, hård, rak. Jag vill inte ha dig, säger den.
Sen fick jag en flirt. En komplimang. "Är du lika vacker som alltid?" stod det. Kanske inombords, men en dusch hade ju inte dödat. Tänkte jag då. Ljög och svarade "Alltid."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag hoppas att du en dag kan känna dig hemma, att du har hittat din plats i tillvaron på alla plan!
Hur som helst så älskar jag dig! Och det hoppas jag att du både vet och tror på!
Ja jag också. Längtar hem!
Och tack. Det värmer även om jag inte förstår riktigt varför. Svårt med det där med perfektionen...
Jag älskar dig också, min vän!
Puss puss och bamsekramen!
Och du: Tack!
Älskar det sista stycket. Du är begåvad!Kram.
Ska du säga! Puss
Skicka en kommentar