Pressad citron

Plastcitronen. Citronen på plast, ni vet. Var hittar man den, i exakt vilken hylla, och hur i helvete tänker de som bestämmer sånt?
Det här är min eviga fällning. Gångerna jag stegat rakt in i en matbutik och hittat föremålet för min längtan utan förhöjt blodtryck är obefintliga. Mat! Citron! Färdigpressad? Njae, tyvärr, bara för de med lokalsinne. Det känns alltid så självklart för de som bor där (jobbar heter det kanske), vilket också är märkligt. Jag har hittat skiten både bakom butikens eget läsksortiment och jämsides med buljongen. Hur är sinnet hos en butiksinredare utformat, och varför följer det inte nån slags mall alls? Är det kanske det som är mitt kall i livet?

Snacka om att butiksbiträde är ett yrke man inte direkt sätter upp på femitopplistan i skolan när man fortfarande är både tillräckligt naiv och ännu inte har fattat att alla kan inte bli rockstjärnor eller fotomodeller eller grisbönder. Men nu längtar jag efter det. Tänk att få sitta bakom en kassapparat och tänka på Jude Law, eller lassa fram varor i kyldiskarna och låtsas att man tar Åreskutan med vinden flapprandes i kinderna och halsduken blöt av utandning runt halsen. Vid varje sväng känner en livet bita och dra i magen, i varenda framåtlutning skriker armar ben bröst Kom igen då liv, ta mig i mitt bästa om du vågar.
Ja tänk.

Jag blir aldrig som de från stan.

<3 Vinter.

Antiflykt

Stockholm igen. Stockholm älskar mig, jag hatar stan. Jag känner mig stressad, ovälkommen, fel, oduglig, utanför, ensam, etc. Men älskar mina vänner här. Verkligen. Jag vet att ni tycker om mig mer än jag kan ta in eller lita på men jag kommer att göra det, bara ni inte ger upp. Lovar.

Pip sa min telefon. "Jag är på dejt" meddelade upphovsmannen till mmset, sittandes mittemot en av mina bästa vänner på vad som ser ut som en bänk. I Malmö upphör inte uteserveringssäsongen med plustempen nämligen. Nej där kämpar man på med elvärme och brasor året runt. Varför anpassa sig när man kan anpassa?

Men det väckte känslan av/längtan till Malme. Mitt finaste, som spottar tillbaks mig så fort det får chansen. Obesvarad kärlek när man vill inbilla sig att den är sådär bittersöt men egentligen bara kall, hård, rak. Jag vill inte ha dig, säger den.

Sen fick jag en flirt. En komplimang. "Är du lika vacker som alltid?" stod det. Kanske inombords, men en dusch hade ju inte dödat. Tänkte jag då. Ljög och svarade "Alltid."