Flyttad

Över gatan har Ziyhads livs öppet för det mesta. Jag är inte säker på om medföljande gäng om runt fem-tio herrar i 20-årsåldern faktiskt hör till butiken eller de sköter sina affärer helt oberoende av denne Ziyhad. Faktum är i alla fall att de alltid är därinne eller just utanför. Hela dagarna. Jag har ett eget West Baltimore i södra Sofielund. The Wires Bodie kan va han i röda täckjackan och jag har en teori om att Ziyhad är Stringer Bell, men jag saknar en Snoop och en Omar. De dyker nog upp. Kanske det var de som städade min trapp häromdagen?
Min kära far med ett svårt pessimistiskt sinne noterade nämligen när jag flyttade in för dryga veckan sen var att nästan alla portar i området har galler för utom min. Och ni vet ju vad man säger om det enda huset på gatan utan tjuvlarm.

Mitt emot ligger caféet Comandante Che Guevara. Det låter fantasieggande om något men det har inte hållit öppet sen jag flyttade hit. Kan Ziyhad/Stringer ha något med det att göra? Är det Butchies bar?
Jag har stoff till en helt ny roman utanför dörren!

I nästa kvarter huserar Skånes konstförening. Jag och Frida, som var och hälsade på från Sthlm den här helgen, gled in på nån fest och fick ett glas vin i fredags och idag har jag och Jompas kompis Johan varit där och kollat in Lerpojken. Det var bra ibland och arty ibland. Svårt att bestämma mig. Johan liknade spektaklet vid ett väckelsemöte, men jag gillar ju gamla orglar som fan.
Jag gillar även mitt område, behöver jag säga det?

Inflyttningsfesten i lördags blev galet lyckad, nästan alla fick plats att sitta i alla fall någon gång under kvällen och de sista gästerna gick hem kl 6.30. Det känns som ett bra betyg. Jag fick till och med inflyttningspresenter och grejer och även om de är uppdruckna nu var de väldigt uppskattade. I synnerhet de där sista klunkarna konjak vi delade på vid sexsnåret. Den var viktig. Och god.
Och så fick jag hångla! De flesta gick runt två och sen lekte vi som var kvar Sanning eller konka. Någon gång runt fyra byggde vi på reglerna med att ifall man ville ha varken eller så fick man snurra flaskan. Till slut vill jag minnas att reglerna gick överstyr litegrann, exempelvis kunde man få straffhångla om svaret inte var tillräckligt intressant. Fast man gillar ju att hångla.

Bakisdagen spenderade jag och Maja med att trycka pizza, pommes, wienerbröd och cola framför teven. När vi till slut vågade oss utanför dörren i ösregnet vid 22-snåret ramlade jag i leran så vi avrundade utflykten i Burger Kings drive-thru. Konstigt hur förnedrande det är att gå i en bilkö för att få köpa skräpmat. Antar att vi förtjänade det. Jag skulle ju ha en vit månad jag.

Nu ska jag skriva som min älskade Hjalmar S. och försöka komma på en lika fantastisk första mening i en bok som i Den allvarsamma leken. "Lydia brukade bada ensam."

Tomten är här

Jag skulle inte dricka kaffe idag, hade jag bestämt mig för redan igår innan jag somnade. Anledningen är hel enkelt att jag vill inte vara beroende av något och i synnerhet inget centralstimulerande medel. Alla som sett mig på en kopp kaffe för mycket (det krävs dessutom bara två) förstår vad jag menar. Jag går bananer.

Hur som helst så har det gått bra, jag har flera gånger under dagen sneglat lystet mot min nya moccabryggare och öppnat burken till espressokaffet och luktat på härligheten med den sortens sprängande skallebank som bara kommer under avgiftning. Men jag klarade det. Tills för tio minuter sen.
Tio minuter över elva på kvällen bestämmer sig Malin, helt utan undertecknads godkännande eller vetskap, för att leta upp snabbkaffet som förra hyresgästen lämnat i ett skåp, röra ihop det med lite varmt kranvatten för att sedan på stående fot över diskbänken inmundiga ur tomtemuggen tillsammans med en skvätt grädde. Nu sitter jag här. Huvudvärken försvann på två röda men jag kommer förmodligen inte sova på hela natten. Bra beslut där. Jag är stolt över mig själv. Nu får jag börja från början imorn igen, och första dagen är alltid värst.

En god nyhet är att jag har hittat min älskade matta på blocket för en tusenlapp och fick den i går morse hemkörd och levererad av säljaren. För de som inte hört mitt trånande rör det sig om en grön ryamatta för nära tretusen som ser ut exakt som en gräsmatta. Jag har den senaste månaden gått till Bolagret flera gånger bara för att klappa den lite och lova att så fort jag får ett jobb i Skåne så kommer jag och hämtar den. Den är så ohyggligt fin. Jag är så nöjd.

Tomtemuggen införskaffades under en secondhandrajd med Jompa och I när jag var i Sthlm innan jul. Den är en del i mitt jultema. En annan del är tomtegrytlappen. Bra skit.

Imorn kommer Frida! Det blir skitkul. Sen har jag inflyttningsfest på lördag och har inte mer än fått in alla grejer innanför dörren. Har omåttligt mycket att göra imorn för att hinna med allt. Låna slagborr och annat.
Min far gav exet en slagborr då vi flyttade ihop. Nu har jag ingen. Det suger lite, men jag behöver dessutom en vän för att lyckas hänga upp stringhyllan och då kan man ju vara smart och välja en sådan med medföljande slagborr. Det är en plan. Det skulle behöva vara en lång dag imorn för allt jag borde hinna med, men det blir det nog inte.
Ja, den lär ju inte börja förrän framåt eftermiddagen då jag av förklarad anledning förmodligen inte faller i sömn på ett bra tag än. Det är jag och internet inatt. Och kanske en kopp kaffe till. Tomtemuggen var en grym kaffemugg och nu är nattsömnen ju ändå förstörd så det är bara att köra. Har jag tur får jag lite gjort också på koffeinet och då gör det ju faktiskt inget att jag inte har tid imorn.
Det är inte utan att det kanske till och med var ett snilledrag att svepa den där koppen kaffe. Briljant även. Ibland blixtrar det till!