Uppdatering

Omgwtfbbq så många tankar det kan rymmas i en så trång hjärna. Jag befinner mig i Lund och har hittills åstadkommit en monolog. Den var grym. Jag är ganska grym. Tycker jag ibland. Just nu för att nämna ett sådant tillfälle. Igår vid den här tiden ville jag typ dö för att jag kände mig så värdelös och världen var en sån meningslös plats. Det går upp och det går ner. Så är det med det mesta och även med mitt humör och självförtroende men med tiden ska det väl lösa sig det också. Det finns de som säger att det är som värst just innan man fyller 30, sedan ska det visst kännas precis som vanligt igen. Jag väntar spänt. På tal om det har jag hittat en fantastisk bok - ja jag hittade den faktiskt. På soffan hos Annica där jag bor. Den handlar om Status anxiety, alltså Statusångest på svenska. Låter som 30-års kris i mina ögon. Den är intressant så här långt. Jag känner igen mig.
Imorn ska jag ägna mig åt otroligt studentikosa saker. Exempel på dessa är att jag ska gå med i en så kallad Nation. Jag vet ärligt talat inte vad det är eller vad man gör i denna Nation, men jag tror det handlar om fester. Jag bestämde mig idag för Smålands, fick tips av en likasinnad klasskamrat om att det är dit vi Miljömuppar är förpassade. Och det är ju inget att hymla med så jag kör.
Och så ska jag köpa träningskort på Gerdahallen där alla studenter tränar skitbilligt. De har tydligen massa olika slags jympa och spinning och tjafs och det låter bra. Jag har känt för att träna i två dagar nu och det är sådana sällsamma infall man måste ta vara på. Det händer sannerligen inte ofta.
Ja och sen ska jag leta upp Aster. Min kära vän som på grund av geografiskt avstånd försvunnit ut i periferin av mitt liv så nu är det inte mer än lämpligt att vi återupptar vårt ständiga gnällande över rödtjut och cigaretter då hon ju bor just här i Lund. Jag har saknat det. Inte ciggen kanske, och rödvin gillar jag som bekant aningens för mycket för att ens titta på det, men ändå. Jag har definitivt saknat henne. Min Aster.

Jag bor hos Annica och Pernilla och Pelle och det är grymt. Vi dricker sjuka mängder te, kollar på top model och fotboll och de är bra människor som jag tycker om. Ja livet kanske inte är så dumt ändå, meningslöst eller ej.

Gammångest

Jag mår så sjukt bra när jag har varit och tränat. Samtidigt får jag skuldkänslor när jag slappar till efteråt. Ska det vara så? Ska man någonsin bara få vara nöjd med att ligga på sofflocket?
Jag saknar Zara. Hon har varit i New York och London för länge nu. Över två veckor! Jag är så trött på att sakna folk. Alltid är det någon. Och fler lär det bli nu om jag ska flytta till Lund. Varför kan inte alla bara hänga på när jag rör mig någonstans? Själviskt tycker jag. Fy fan.

Varför ska det vara så otroligt jobbigt att fylla 30? Som om det inte var illa nog att bli gammal, man ska dessutom behöva ha ångest över allt man inte gjort och allt man bör göra och det jävligt fort för innan man vet ordet av är man inte bara gammal utan för gammal. För att inte tala om den ständiga känslan av att allt bra ligger bakom en. Nu går det bara utför. På ett dåligt sätt. Inte som att ta hela Götgatspuckeln och sen bara rulla ner förbi Slussen och ända ner i Gamla stan, utan som att ta samma backe fast utan styre eller bromsar.
Att till exempel börja en kreativ utbildning just då denna kris har sin klimax är kanske inte det allra smartaste draget kan man tycka, då självkänslan som säkert framgått ligger i en bottenlös sjö. Men jag tänker göra det ändå. Lund it is. Och Författarskolan. Ha! Där fick du. Gammångesten ska inte få styra över mig i alla fall!
Att man för övrigt börjar se skillnaden i spegeln gör det ju inte lättare. Hittade ett skägg igen häromdagen. Jag väljer dock att tro att det var mossa. Jag blir ändå 30 om en dryg månad.

På tal om det var jag på min första gruppterapi i tisdags. Ja... haha. Det var intressant. Ganska upplyftande också. Jag har nog inte så mycket att klaga på egentligen. Det kunde varit värre. Jag kunde suttit och ältat min taskiga barndom eller mitt missbruk eller mitt vidriga ex men det gör jag inte. Jag är förbi det. Jag vill framåt nu. Inte bakåt. Jag avslöjade till exempel istället att jag i hemlighet lyssnar på Britney Spears på tunnelbanan och så brukar jag skratta lite för mig själv och åt mig själv. Tyckte liksom att jag borde bidra med något. De verkade nöjda med det.

Och så testar jag menskoppen! Uppdatering kommer så känsliga sinnen varnas härmed.