Bakhåll och stumfilm

Jag hamnade i bakhåll i onsdags. Jag skulle ju bara till Jompa och äta bullar.
Två nära tjejkompisar till mig, Karin och Zara, hade i hemlighet (tills Jompa berättade det, hon känner mig för väl för att inbilla sig att jag skulle följa med på nåt hemligt) planerat en picnic i Vitabergsparken. Jag kom hem efter 4 på morgonen. Jättepackad. Trevligt men onödigt mycket vin. Lyckades fyllemessa M också, och hade dessutom förträngt det tills jag såg ett mejl i inkorgen igår kväll med orden "Hallå fyllo :)". Jahapp.
Insåg igår att jag oroar mig lite för mycket för I. Men han är liksom min bästa vän. Han skulle gjort detsamma för mig. Okej, all tankekraft har jag beslutat att lägga på andra saker, men jag tycker om att åka till sjukhuset varje dag. Det bestämde jag mig för igår. Jag vill det. Jag vill träffa honom. Men jag kanske inte ska tänka på det 24-7. Så idag efter sjuk-besöket åkte jag till Jompa och badade och såg på Mel Brooks film. Gud så roligt det är med dålig slapstick. Jag gillar nog ändå Blazing Saddles bäst hittills. Silent movie var kul men inte mer.
Jag var så sugen på nyfriterade munkar idag så jag höll på att krevera. Tänk om jag ändå visste vad det ordet betydde också. Skulle ge lite mer tyngd åt platityden liksom.
Pratade just med min vän Diego. Han kommer hit från Barcelona om 3 veckor för att vara med på Animal Rights workshop i Jönköping och tyckte absolut att jag måste hänga på. Jag lovade att tänka på det, men vi ses hur som helst i Stockholm då han skulle vara här ett dygn också. Det låter kul men jag är tveksam till om det är Icke-våld och är det inte det kan de räkna bort mig. Mejlade arrangörerna och väntar på svar. Låter onekligen kul att möta andra människor med liknande tankar. Och de kommer bli överlyckliga på jobbet om jag tar ledigt. Tjoho.
Är det nån som läser det här så: tips på var man kan köpa nyfriterade munkar i Stockholmsområdet mottages ytterst tacksamt. Jag är villig att åka så långt sl-kortet räcker. Varje dag i veckan. Utan problem.