Sex and the city

På vägen in till Karolinska i måndags satt jag på t-banan och tänkte på en sak T sa när vi sågs i Skåne. Han undrade om det faktum att han inte vill ha sex med folk är enda anledningen till att vi inte är ett par – vi är ju så nära vänner. Jag svarade att herregud människa det vore ju incest. Han är som min bror. Nu tänker jag att alla mina nära vänner blir liksom lite asexuella för mig. Kanske just för att de är så nära. Sen att T är det i verkligheten också gör ju liksom ingen skillnad. Är det det som händer i mina relationer? När jag kommer tillräckligt nära någon som man ju oundvikligen gör efter ett par år så mattas attraktionen av. Det finns iofs ett fåtal undantag. Men ändå. Det är väl inget fel i att vara lite ytlig?
Insåg just att det luktar sex and the city här i bloggen men det kan bero på att jag sällan pratar om det, men ofta tänker på det. Då blir det så i en blogg. Tydligen.
Under en ostbricka med franskt tema med Kristian och Danne samma kväll kom frågan upp om varför jag ska bli jurist. Inser att det nog är därför jag varit mer deprimerad senaste veckan; det har känts som att jag ger upp. För när ska jag hinna skriva skönlitterärt om jag ska plugga på juristprogrammet? Men å andra sidan: har jag skrivit nu när jag varit ledig i 4 månader? Inte det nej? Jao lite då, mina korta berättelser som Johanna ska illustrera. Men de hade jag kunnat skriva under juridicum-piskan också tror jag. Nej, det är romanen jag oroar mig för.
Men det är nästan bara när jag känner mig låg som jag tvivlar på beslutet om juridik. När jag mår bra vet jag att jag vill det. För jag har ju faktiskt andra talanger än att skriva. Dessutom vet jag att vill jag skriva en roman, så blir det en roman till slut. För så funkar jag. Och ponera att jag lever tills jag är 90. Då har jag 60 år till på mig. Och då ska jag väl för fan kunna krysta ut en ny Brott och Straff eller Den allvarsamma leken. Piece of cake.
Nu är klockan 8:45 och det är onsdag morgon. Jag var hos M inatt. Han inviterade mig något överraskande att stanna medan han gick till jobbet i morse men jag avböjde. Sa att jag skulle till tandläkaren (det skulle jag faktiskt också, och boka tid, men jag orkade inte och åkte hem istället). Kanske nästa gång. Och igår ville han gå på promenad. På något sätt lyckades han lukta till sig min aversion mot foppatofflor och erbjöd sig att ta flipflops istället. Jag sa att han får se ut precis som han vill. Han valde flipflops. Det tyckte jag var roligt.