Mens och Jehovas

Jag tror att man får vara arg ett tag då och då. Jag har bestämt mig för det nu. Det känns fint.
Min menskopp har kommit! Den ser gigantisk ut, jag kan ha tagit fel storlek. Men var man under 25 och blödde lite skulle man ta liten storlek, och var man över 30 och fött barn skulle man ta stor. Jag har inte fött barn, är 29 och blöder rätt mycket så jag valde Large. Jag har inte vågat prova den än, men så fort jag tar mod till mig och bestämmer mig för att leva lite på gränsen återkommer jag med vidare rapporter om detta förmodligen fascinerande ämne. Det står dessutom att man kan byta om man fått fel storlek. Kanske borde stjäla lite alkogel på jobbet imorn och desinficera den först för att vara säker på att min inte nobbats av nån annan. Euh.
Då jag knappast har något bättre för mig har jag bestämt mig för att infinna mig på Lunds universitet 1 september och kolla in den här Författarskolan. Jag borde meddela vänner och bekanta i närheten och på så sätt skaffa mig lite gratis boende den där första veckan. Känner du dig träffad får du ohyggligt gärna erbjuda mig en fin soffa. En matta duger fint, jag är inte kräsen.
Tänkte förresten på det där med att vara kräsen häromdagen. Det var egentligen när jag funderade på varför dejter gör mig så löjligt avslagen, och insåg att jag inte alls diskriminerar någon ifråga om dejtande, så det kan inte vara killarna det är fel på. Bland stjärnorna syns exempelvis, för att vidare illustrera detta, en datachef, en tysk journalist, en jude och en punkare. De hade förvillande få likheter, inklusive ålder, ambitioner och ansiktsbehåring, och det måste helt enkelt vara så att jag är sjukt dålig på att dejta. Det är rent avtändande. Tråkigt eftersom tanken med dejter ändå är det motsatta. Det är som att mystiken försvinner lite när man måste träffa folk till påklädda och i dagsljus innan man ligger med dem.
Jag besvarade Scotts mejl nu, och med ett förslag: råna Bank of NZ och fly till andra sidan jorden. Jag gömmer honom för 30% provision.
I ringde mig igår. När jag bodde i hans lägenhet några dagar medan han låg på sjukhus så kom Jehovas och knackade på. Jag lekte väl lite med dem och de blev heltända och hade tydligen varit och knackat på igen igår och frågat efter "Sofia" som jag sagt att jag hette. Jag blev lite rädd. Vad tänker de göra med mig när de får tag på mig? Å andra sidan kanske det blir jag som behöver fly landet.
Lite av det man funderar på under en dag på jobbet när man trampar runt i kiss med Eurythmics och Jackson Five i lurarna. Nu ska Malin till Carmen.