Karolinska

Tåget gick 8:34 i morse. Fyra timmar senare satt jag på intensiven på Karolinska hos I. Han sov mest för han fick morfin men jag satt ändå kvar i två timmar. Han mår ändå hyfsat - ja fantastiskt med tanke på omständigheterna. Skallen är krossad. Käken också, samt nåt ben i innerörat så han hör knappt på högra örat. En nerv i kinden och pannan på samma sida är också skadade och han kan inte röra munnen helt.
Hämtade jätteryggan som jag lämnat i en box på centralen och åkte direkt hem sen. Rummet jag ska bo i är inte roligt; jag måste fixa saker att ha på väggarna. Lite tyger att hänga runt hade heller inte gjort ont. Men jag kan inte fatta vart alla galgar tagit vägen? Soffan tjänar som garderob så länge. Tanken var att I skulle hjälpa mig flytta med sin bil, men nu går ju inte det då han inte ens kan stå upp. Jag får hitta tid senare. Nu är det bara så. Tur att man är flexibel.
Pricken över i för dagen är ändå att jag glömt laddar-sladden till mobilen i Kråkekull. Jompa skulle kommit hit ikväll men eftersom jag inte går att nå på telefon och hon inte har internet så fick det vara. Hur överlever man utan internet? Jag får en klump i magen av att ens tänka på det. Huga. Jag ska njuta av telefonens tystnad tills sladden är tillrätta. M hade också försökt nå mig på mobilen - jag hade ett mejl i inkorgen nyss. Fint att vara saknad.