Journalistbajs och morfin

Idag var jag på info hos Sydsvenskan/kompetens i skåne. Det var mycket snack om akassa och utlasningar men jag skiter i las. Jag vill inte bli inlasad och jag behöver ingen akassa. Så jag drack en massa kaffe för att försöka motverka morfinet från Cocillanan jag fick av mina vänner Grannarna (aka John och Tesa) då det ändå hade varit en diss i överkant att sitta och snarka. Hade helt glömt att jag inte tål opiater tills jag på förmiddagen blev brutalt påmind av våldsamt illamående på bussen till Lund. Nu glömmer jag det inte igen. Och tjackhostan lever och frodas! Tydligen är den rätt het, jag får alltid ragg när den dyker upp. Kanske bra att spara den ett tag ändå, jag känner mig lite cynisk just idag. Men det går väl över. Även om hostan uppenbarligen inte tänker göra det.

I Lund träffade jag K, han är hemma ett tag från London/Kiel/Oslo och det är skitkul, jag gillar honom. Bra person. Hur rolig man är med morfinyrsel kan inte jag svara på men jag är inte så jävla kul som man kan inbilla sig i vanliga fall heller. Jag tvivlar på att det kan ha blivit sämre åtminstone.

Jag fick i alla fall krita på Falafelstället här idag. Sweet as. Gick tillbaka innan stängning med tjugan och nu har jag en ny vän i grannskapet. Snart behöver jag inte ens lämna Sofielund! Hostmedicin, öl och te får jag hos Tesa och John, och Falafelmannen håller mig igång på mer matigt sätt. Bättre har man det sällan.