Flyttad

Över gatan har Ziyhads livs öppet för det mesta. Jag är inte säker på om medföljande gäng om runt fem-tio herrar i 20-årsåldern faktiskt hör till butiken eller de sköter sina affärer helt oberoende av denne Ziyhad. Faktum är i alla fall att de alltid är därinne eller just utanför. Hela dagarna. Jag har ett eget West Baltimore i södra Sofielund. The Wires Bodie kan va han i röda täckjackan och jag har en teori om att Ziyhad är Stringer Bell, men jag saknar en Snoop och en Omar. De dyker nog upp. Kanske det var de som städade min trapp häromdagen?
Min kära far med ett svårt pessimistiskt sinne noterade nämligen när jag flyttade in för dryga veckan sen var att nästan alla portar i området har galler för utom min. Och ni vet ju vad man säger om det enda huset på gatan utan tjuvlarm.

Mitt emot ligger caféet Comandante Che Guevara. Det låter fantasieggande om något men det har inte hållit öppet sen jag flyttade hit. Kan Ziyhad/Stringer ha något med det att göra? Är det Butchies bar?
Jag har stoff till en helt ny roman utanför dörren!

I nästa kvarter huserar Skånes konstförening. Jag och Frida, som var och hälsade på från Sthlm den här helgen, gled in på nån fest och fick ett glas vin i fredags och idag har jag och Jompas kompis Johan varit där och kollat in Lerpojken. Det var bra ibland och arty ibland. Svårt att bestämma mig. Johan liknade spektaklet vid ett väckelsemöte, men jag gillar ju gamla orglar som fan.
Jag gillar även mitt område, behöver jag säga det?

Inflyttningsfesten i lördags blev galet lyckad, nästan alla fick plats att sitta i alla fall någon gång under kvällen och de sista gästerna gick hem kl 6.30. Det känns som ett bra betyg. Jag fick till och med inflyttningspresenter och grejer och även om de är uppdruckna nu var de väldigt uppskattade. I synnerhet de där sista klunkarna konjak vi delade på vid sexsnåret. Den var viktig. Och god.
Och så fick jag hångla! De flesta gick runt två och sen lekte vi som var kvar Sanning eller konka. Någon gång runt fyra byggde vi på reglerna med att ifall man ville ha varken eller så fick man snurra flaskan. Till slut vill jag minnas att reglerna gick överstyr litegrann, exempelvis kunde man få straffhångla om svaret inte var tillräckligt intressant. Fast man gillar ju att hångla.

Bakisdagen spenderade jag och Maja med att trycka pizza, pommes, wienerbröd och cola framför teven. När vi till slut vågade oss utanför dörren i ösregnet vid 22-snåret ramlade jag i leran så vi avrundade utflykten i Burger Kings drive-thru. Konstigt hur förnedrande det är att gå i en bilkö för att få köpa skräpmat. Antar att vi förtjänade det. Jag skulle ju ha en vit månad jag.

Nu ska jag skriva som min älskade Hjalmar S. och försöka komma på en lika fantastisk första mening i en bok som i Den allvarsamma leken. "Lydia brukade bada ensam."