Skygglappar

Ja det är väl förbannat konstigt att det ska vara så svårt att fylla år i hemlighet. Nu är det tydligen officiellt då. Imorn tänker jag fira min stundande 30-årsdag med pompa och dans.
För övrigt är det uppenbarligen svårt att smälta för folk, då jag fick övertala och fladdra med både näshår och gud vet vad innan jag kom ut ifrån bolaget med en vino tinto idag. För helvete människa det var 10 år sen jag inte fick handla här! Men jag kom i alla fall hem med vinaren. Och glöm att det är en komplimang att bli tagen för 17 bast (ja jag får inte köpa folköl heller), vem fan vill bli förväxlad med en snorig högljudd emounge eller vad de nu håller på med nu för tiden, ungdomarna. Vad vet jag? Jag orkar bara vara full en dag i taget numera. Faktum är att jag faktiskt bara blir smartare, starkare och snyggare gott folk so watch out för min 40-årsdag. Då jävlar.
Mitt födelsedagsfirande kommer förmodligen sluta i rännstenen ändå. Om man ser till hur celebrationerna av min 29:e geburtstag yttrade sig så lär jag inte ens överleva till dagen D, som alltså infaller på måndag. Festligheterna kommer därför att äga rum imorgon, lördag. I alla fall lite. äta mat. Dansa. Och jompa har lovat mig bästa födelsedagspresenten; ett ligg! Ja inte med henne då, men hon ska fixa ett åt mig. Känns suveränt. Det kan jag behöva. "Ba ta på finbyxorna och kamma dig så fixar mamma resten" var vad jag fick veta. Fränt. Jag är på.

Helvete vad svårt det är att skriva roman. Eller, jag har grymt mycket saker i huvudet hela tiden men svårt att verkligen få ner det på papper. Tror jag är lite skraj för att börja, för jag vet att sätter jag igång på allvar så blir jag smått manisk. Jag hör inte vad folk säger till mig och jag har oräkneliga gånger svarat på frågor jag inte ens minns att någon har ställt. Det är ganska läskigt ärligt talat och jag samlar mig bara för att orka gå in i nästa fas. På med skygglapparna ba och dyk in.

Jag får konstiga mejl från BLT-redaktionen hela tiden. Nyss ville någon komma och dokumentera julfirandet hos någon familj som samtyckte, och innan dess kom upplysningar om vem som jobbar på vilken redaktion i helgen typ "Jag täcker Ofs/Svb i helgen" och det var allt. Vill de ha applåder eller vad väntar de sig? Jag hajar inte. En inbjudan till firmafest i slutet av November dök också upp iofs och det låter ju kul. Har aldrig varit på firmafest innan, om man räknar bort alla fredagsöl på hemtjänsten där jag jobbar men det räknas inte. Hälften av arbetskamraterna där är man ju kompis med. Undrar hur man beter sig på en fest som sådan? Får nog rådfråga min goda vän liksom expert på dylika festligheter, Jeanna.
Undrar om akvariekillen kommer?